Måndagsmat

Det har varit en alldeles strålande dag. Inte för att det hänt något speciellt, förutom att jag träffade Frans som är hemma från Tunisien en stund på lunchen.

Jag gick hem efter jobbet och spelade lite basket (lite uppvärmningsranglighet i början borträknat tror jag att jag var i alla fall 85-procentig på treorna. Och ja, det var jag som ritade linjen) och sen skulle man äta också.
Det blev enkelt, vackert och gott.

Mulderbosch rosé, avocado, tomater, oliver, serrano, pecorino, parmesan, päron och lite persilja på toppen.

Man måste inte krångla till det jämt.
Till det här läste jag några kapitel ur Vredens druvor och nu tänkte jag gå och duscha. Sen kanske läsa lite till. Ibland älskar jag måndagar när man inte måste anstränga sig så mycket för att det ska bli bättre än genomsnittet.

OJ! Tips!
Är det någon tid på året man ska äta svenska tomater är det nu och fram till september.
Jag hade anledning att göra lite research på just svenska tomater för ett tag sedan och lärde mig bland annat att anledningen till att svenska tomater smakar så himla, himla bra när det är säsong, är den långa tiden på kvisten.
Det är kallt i Sverige, så tomaterna måste odlas i växthus, men de besprutas nästan inget alls och våra långa, ljusa, kalla nätter gör att de mognar långsamt, långsamt men packas fulla av en massa smaskigt solsken.
Det kanske låter både nördigt och svulstigt, men efter söndagens grönsakshandling förstår jag vad de snackar om, de svenska tomatodlarna. Jisses vad gott det är.
Dessutom är de förhållandevis billiga just nu i förhållande till de holländska och spanska (som förutom det mognar i en lastbil. Skump, skump, skump, tankstopp, skump. Vattnas i affär för fräschör och sälj dyrt).